Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
A psalm of Asaph. The Lord, the Almighty God, speaks! He summons everyone on earth, from the east to the west.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
God shines out of Mount Zion, perfect in beauty.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Our God arrives, and does not stay quiet. Fire flames before him, burning everything up; a violent storm rages around him.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
He summons the heavens above and the earth to witness the judgment of his people.
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
“Bring me those who trust in me—those who confirmed the agreement with me through sacrifice.”
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
The heavens declare his decisions are right, for God himself is the judge. (Selah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
“My people, listen to what I have to say. I am bringing charges against you, Israel. I am God, your God!
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
I'm not complaining about your sacrifices or burnt offerings that you offer all the time.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
I do not require bulls from your barns or goats from your pens,
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
for I own all the animals of the forest, and the cattle on a thousand hills belong to me.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
I know every bird of the mountains; all living things in the fields are mine.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
If I were hungry, I wouldn't tell you, for the earth and everything in it are mine.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Do I eat the flesh of bulls or drink the blood of goats?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Give an offering of thanks to God; keep the promises you made to the Most High,
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
and call on me when you're in trouble. I will rescue you, and you will thank me.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
But to the wicked God says, “What's the point of mechanically repeating my laws or making empty promises about obeying the agreement?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
You hate my discipline, and you toss my words away, leaving them behind you.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
When you see people stealing, you admire them; you associate with adulterers.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
With your mouth you say evil things; you use your tongue to spread lies.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
You sit there and speak against your brother, slandering your own mother's son.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
I kept quiet when you did these things. You thought I was someone just like you. But now I confront you, and bring my charges against you.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Think again, you people who dismiss God, or I will tear you apart, and no-one will be able to save you.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
But those who give an offering of thanks honor me, and to those who follow the right I will show them the salvation of God.”
