Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
The Mighty One, God, Jehovah, has spoken, and called the earth from the rising of the sun to the going down thereof.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Out of Zion, the perfection of beauty, God has shone forth.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Our God comes, and does not keep silence. A fire devours before him, and it is very tempestuous round about him.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
He calls to the heavens above, and to the earth, that he may judge his people.
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
Gather my sanctified together to me, those who have made a covenant with me by sacrifice.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
And the heavens shall declare his righteousness, for God is judge himself. (Selah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Hear, O my people, and I will speak, O Israel, and I will testify to thee, I am God, even thy God.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
I will not reprove thee for thy sacrifices, and thy burnt offerings being continually before me.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
I will take no bullock out of thy house, nor he-goats out of thy folds.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
For every beast of the forest is mine, and the cattle upon a thousand hills.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
I know all the birds of the mountains, and the wild beasts of the field are mine.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
If I were hungry, I would not tell thee, for the world is mine, and the fullness thereof.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Will I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Offer to God the sacrifice of thanksgiving, and pay thy vows to the Most High.
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
And call upon me in the day of trouble. I will deliver thee, and thou shall glorify me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
But to the wicked man God says, What have thou to do to declare my statutes, and that thou have taken my covenant in thy mouth,
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
since thou hate instruction, and cast my words behind thee?
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
When thou saw a thief, thou consented with him, and have been partaker with adulterers.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Thou give thy mouth to evil, and thy tongue frames deceit.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Thou sit and speak against thy brother; thou slander thine own mother's son.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
These things thou have done, and I kept silence. Thou thought that I was altogether such a one as thyself. But I will reprove thee, and set them in order before thine eyes.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Now consider this, ye who forget God, lest I tear you in pieces, and there be none to deliver:
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
Whoever offers the sacrifice of thanksgiving glorifies me. And to him who orders his way aright I will show the salvation of God.
