< Psaltaren 50 >
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Een psalm van Asaf. De God der goden, Jahweh, spreekt en roept tot de aarde Van de opgang tot de ondergang der zon!
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Van Sion, de kroon der schoonheid, straalt God zijn heerlijkheid uit:
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Hij komt, onze God, en zwijgt niet meer! Verterend vuur gaat voor Hem uit, De stormwind woedt om Hem heen!
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Hij nodigt de hemelen uit, daarboven, En de aarde, om zijn volk te richten:
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
"Brengt Mij mijn getrouwen bijeen, Die door offers het Verbond met Mij sloten!"
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
En de hemelen verkondigen zijn gerechtigheid; Want God begint het gericht.
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Hoor, mijn volk, en laat Mij spreken; Het u betuigen, Israël: Ik Jahweh, uw God:
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Niet om uw offers spreek Ik u vrij, Of om uw brandoffers, Mij zonder ophouden gebracht.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
Neen, Ik heb den stier uit uw stallen niet nodig, En geen bokken uit uw kooien.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
Want Mij behoren alle dieren in het woud, Het vee en het wild op de bergen;
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Ik ken alle vogels in de lucht, Van Mij is wat zich beweegt op het veld.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Had Ik honger, Ik behoefde het ú niet te zeggen, Want Mij behoort de aarde met wat ze bevat.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Of zou Ik soms stierenvlees eten, En bokkenbloed drinken?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Neen, breng als uw offer een loflied aan God, Onderhoud uw geloften, den Allerhoogste gebracht,
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
En roep Mij aan in tijden van nood: Dan zal Ik u redden, en gij zult Mij eren.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
Hoe waagt gij het, over mijn geboden te spreken, En uw mond vol te hebben van mijn Verbond,
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Terwijl gij toch de tucht veracht, En mijn woord in de wind slaat?
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Ziet gij een dief, gij loopt terstond met hem mee, En met echtbrekers gaat gij vriendschappelijk om.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Uw mond vloeit over van boosheid, En uw tong weeft bedrog;
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Gij spreekt schande over uw broeder, En werpt smaad op den zoon van uw moeder.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
Dit hebt gij gedaan; en omdat Ik bleef zwijgen, Dacht gij nog: Ik ben niet beter dan gij. Daarom waarschuw Ik u, En breng het u onder het oog.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Godvergetenen, neemt het ter harte; Anders verscheur Ik u, en er is niemand, die u zal redden!
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
Wie een loflied offert, eert Mij waarachtig, En wie deugdzaam leeft, hem toon Ik Gods heil!