Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

En Salme af Asaf. Gud, Gud HERREN taled og stævnede Jorden hid fra Sol i Opgang til Sol i Bjærge;

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

fra Zion, Skønhedens Krone, viste Gud sig i Straaleglans

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

— vor Gud komme og tie ikke! — Foran ham gik fortærende Ild, omkring ham rasede Storm;

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

han stævned Himlen deroppe hid og Jorden for at dømme sit Folk:

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

»Saml mig mine fromme, der sluttede Pagt med mig ved Ofre!«

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Og Himlen forkyndte hans Retfærd, at Gud er den, der dømmer. (Sela)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Hør, mit Folk, jeg vil tale, Israel, jeg vil vidne imod dig, Gud, din Gud er jeg!

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Jeg laster dig ikke for dine Slagtofre, dine Brændofre har jeg jo stadig for Øje;

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

jeg tager ej Tyre fra dit Hus eller Bukke fra dine Stalde;

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

thi mig tilhører alt Skovens Vildt, Dyrene paa de tusinde Bjerge;

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

jeg kender alle Bjergenes Fugle, har rede paa Markens Vrimmel.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Om jeg hungred, jeg sagde det ikke til dig, thi mit er Jorderig og dets Fylde!

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Mon jeg æder Tyres Kød eller drikker Bukkes Blod?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Lovsang skal du ofre til Gud og holde den Højeste dine Løfter.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

Og kald paa mig paa Nødens Dag; jeg vil udfri dig, og du skal ære mig,

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Men til Den gudløse siger Gud: Hvi regner du op mine Bud og fører min Pagt i Munden,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

naar du dog hader Tugt og kaster mine Ord bag din Ryg?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Ser du en Tyv, slaar du Følge med ham, med Horkarle holder du til,

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

slipper Munden løs med ondt, din Tunge bærer paa Svig.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Du sidder og skænder din Broder, bagtaler din Moders Søn;

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

det gør du, og jeg skulde tie, og du skulde tænke, jeg er som du! Revse dig vil jeg og gøre dig det klart.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Mærk jer det, I, som glemmer Gud, at jeg ikke skal rive jer redningsløst sønder.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Den, der ofrer Taksigelse, ærer mig; den, der agter paa Vejen, lader jeg se Guds Frelse.