Psaltaren 5

1 För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.

En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.

2 Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.

3 Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.

4 HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.

5 Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.

6 De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.

7 Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.

8 Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.

9 HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.

10 Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.

11 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva.

12 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt. Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.

Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld.