Psaltaren 49

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Wɔde ma dwonkyerɛfo. Koramma dwom. Muntie, mo saa nnipa yi nyinaa; monyɛ aso, mo a mowɔ wiase yi mu nyinaa,

2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

nea ɔyɛ abomfiaa ne nea odi mu, adefo ne ahiafo nyinaa.

3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Mʼano bɛka anyansasɛm; nsɛm a efi me koma mu bɛma nhumu.

4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Mɛbrɛ mʼaso ase atie mmebusɛm; na sanku na mede bɛkyerɛ mʼabisae ase.

5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

Adɛn nti na ɛsɛ sɛ misuro, bere a nna bɔne aba, bere a amumɔyɛfo nnaadaafo atwa me ho ahyia,

6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

wɔn a wɔde wɔn ho to wɔn ahonya so na wɔde wɔn ade dodow hoahoa wɔn ho?

7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

Onipa biara rentumi nnye ne yɔnko nkwa na ɔrentumi mfa mpata biara mma Onyankopɔn,

8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

nkwa ho mpata bo yɛ den, akatua biara renso,

9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

sɛ ɛbɛma no atena ase afebɔɔ a ɔrenhu porɔwee.

10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Obiara nim pefee sɛ anyansafo wu; saa ara na nkwaseafo ne agyimifo nso wu, na wogyaw wɔn ahonya hɔ ma afoforo.

11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

Wɔn nna bɛyɛ wɔn afi afebɔɔ, wɔn atenae wɔ awo ntoatoaso bere a enni awiei mu, ɛmfa ho sɛ wɔde wɔn din atoto nsase so.

12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Na onipa ahonya nyinaa akyi no, ɔrentena hɔ daa; ɔte sɛ mmoa a wowu no ara.

13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

Eyi ne nea ɛda hɔ ma wɔn a wogye wɔn ho di, ne wɔn akyidifo a wɔfoa wɔn nsɛm so.

14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

Wɔte sɛ nguan, na wɔbɛkɔ ɔda mu, na owu de wɔn bɛyɛ nʼaduan. Atreneefo bedi wɔn so anɔpa; wɔn nipadua bɛporɔw wɔ ɔda mu, na wɔne wɔn adan akɛse no ntam akwan bɛware. (Sheol h7585)

15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

Nanso Onyankopɔn begye me afi ɔda mu; ampa ara, ɔde me bɛkɔ ne nkyɛn. (Sheol h7585)

16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Sɛ onipa nya ne ho a, mma ɛnnhaw wo; na sɛ ne fi anigye yɛ bebree a, mma ɛnnhaw wo;

17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

efisɛ, sɛ owu a ɔremmfa hwee nkɔ, nʼanuonyam ne no renkɔ amoa mu.

18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

Mpo ɔte ase no, ɔfaa no sɛ wɔahyira no, efisɛ wɔkamfo nnipa bere a wodi yiye,

19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

nanso ɔbɛkɔ akɔka nʼagyanom ho, wɔn a wɔrenhu nkwa hann ara da no.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Onipa a ɔwɔ ahonya na onni nhumu no te sɛ mmoa a wowu.