Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Müzik şefi için - Korahoğulları'nın mezmuru Ey bütün halklar, dinleyin! Kulak verin hepiniz, ey dünyada yaşayanlar,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Halk çocukları, bey çocukları, Zenginler, yoksullar!
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Bilgelik dökülecek ağzımdan, Anlayış sağlayacak içimdeki düşünceler,
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Kulak vereceğim özdeyişlere, Lirle yorumlayacağım bilmecemi.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Niçin korkayım kötü günlerde Niyeti bozuk düşmanlarım çevremi sarınca?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Onlar varlıklarına güvenir, Büyük servetleriyle böbürlenirler.
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Kimse kimsenin hayatının bedelini ödeyemez, Tanrı'ya fidye veremez.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Çünkü hayatın fidyesi büyüktür, Kimse ödemeye yeltenmemeli.
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Böyle olmasa, Sonsuza dek yaşar insan, Mezar yüzü görmez.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Kuşkusuz herkes biliyor bilgelerin öldüğünü, Aptallarla budalaların yok olduğunu. Mallarını başkalarına bırakıyorlar.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Mezarları, sonsuza dek evleri, Kuşaklar boyu konutları olacak, Topraklarına kendi adlarını verseler bile.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Bütün gösterişine karşın geçicidir insan, Ölüp giden hayvanlar gibi.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Budalaların yolu, Onların sözünü onaylayanların sonu budur. (Sela)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Sürü gibi ölüler diyarına sürülecekler, Ölüm güdecek onları. Tan ağarınca doğrular onlara egemen olacak, Cesetleri çürüyecek, Ölüler diyarı onlara konut olacak. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Ama Tanrı beni Ölüler diyarının pençesinden kurtaracak Ve yanına alacak. (Sela) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Korkma biri zenginleşirse, Evinin görkemi artarsa.
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Çünkü ölünce hiçbir şey götüremez, Görkemi onunla mezara gitmez.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Yaşarken kendini mutlu saysa bile, Başarılı olunca övülse bile.
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
Atalarının kuşağına katılacak, Onlar ki asla ışık yüzü görmeyecekler.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Bütün gösterişine karşın anlayışsızdır insan, Ölüp giden hayvanlar gibi.
