Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Oíd esto todos los pueblos: escuchád todos los habitadores del mundo:
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Así los hijos de los hombres como los hijos de los varones: juntamente el rico y el pobre.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Mi boca hablará sabidurías: y el pensamiento de mi corazón inteligencias.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Acomodaré a ejemplos mi oído: declararé con la arpa mi enigma.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
¿Por qué temeré en los días de adversidad, cuando la iniquidad de mis calcañares me cercará?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Los que confían en sus haciendas, y en la multitud de sus riquezas se jactan;
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Ninguno redimiendo redimirá al hermano: ni dará a Dios su rescate.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Porque la redención de su alma es de gran precio: y no se hará jamás,
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Que viva adelante para siempre: y nunca vea la sepultura.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Porque se ve que los sabios mueren juntamente: el insensato y el ignorante perecen, y dejan a otros sus riquezas.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
En su íntimo piensan que sus casas son eternas: sus habitaciones para generación y generación: llamaron sus tierras de sus nombres.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Mas el hombre no permanecerá en honra: es semejante a las bestias que mueren.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Este es su camino, su locura: y sus descendientes corren por el dicho de ellos. (Selah)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Como ovejas son puestos en la sepultura, la muerte los pastorea; y los rectos se enseñorearon de ellos por la mañana: y su apariencia se envejece en la sepultura de su morada. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Ciertamente Dios redimirá mi vida del poder de la sepultura, cuando me tomará. (Selah) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
No temas cuando se enriquece alguno: cuando aumenta la gloria de su casa.
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Porque en su muerte no tomará nada: ni su gloria descenderá en pos de él.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Porque mientras viviere, será su vida bendita: y tú serás loado cuando fueres bueno.
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
El entrará a la generación de sus padres: para siempre no verán luz.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
El hombre en honra que no entiende, semejante es a las bestias que mueren.
