Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Para el músico principal. Un salmo de los hijos de Coré. Oíd esto, todos los pueblos. Escuchad, todos los habitantes del mundo,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
tanto de baja como de alta, ricos y pobres juntos.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Mi boca dirá palabras de sabiduría. Mi corazón pronunciará la comprensión.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Inclinaré mi oído a un proverbio. Resolveré mi acertijo en el arpa.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
¿Por qué he de temer en los días de maldad? cuando me rodea la iniquidad en los talones?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Los que confían en su riqueza, y se jactan de la multitud de sus riquezas...
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
ninguno de ellos puede redimir a su hermano, ni dar a Dios un rescate por él.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Porque la redención de su vida es costosa, ningún pago es suficiente,
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
para que viva eternamente, para que no vea la corrupción.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Porque ve que los sabios mueren; así mismo el necio y el insensato perecen, y dejar su riqueza a otros.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Su pensamiento interior es que sus casas serán eternas, y sus moradas para todas las generaciones. Dan su nombre a sus tierras.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Pero el hombre, a pesar de sus riquezas, no perdura. Es como los animales que perecen.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Este es el destino de los insensatos, y de los que aprueban sus dichos. (Selah)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Están designados como un rebaño para el Seol. La muerte será su pastor. Los rectos se enseñorearán de ellos por la mañana. Su belleza se descompondrá en el Seol, lejos de su mansión. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Pero Dios redimirá mi alma del poder del Seol, porque él me recibirá. (Selah) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
No tengas miedo cuando un hombre se hace rico, cuando la gloria de su casa se incremente;
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
porque cuando muera no se llevará nada. Su gloria no descenderá tras él.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Aunque mientras vivió bendijo su alma — y los hombres te alaban cuando te va bien...
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
irá a la generación de sus padres. Nunca verán la luz.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Un hombre que tiene riquezas sin entendimiento, es como los animales que perecen.
