Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Al maestro de coro. De los hijos de Coré. Salmo. Oíd esto, naciones todas, escuchad, moradores todos del orbe,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
así plebeyos como nobles, ricos tanto como pobres.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Mi boca proferirá sabiduría, y la meditación de mi corazón, inteligencia.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Inclinaré mi oído a la parábola, y al son de la cítara propondré mi enigma.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
¿Por qué he de temer yo en los días malos, cuando me rodea la malicia de los que me asechan,
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
los que confían en sus recursos y se glorían de la abundancia de sus riquezas?
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Pues nadie podrá librarse a sí mismo, ni dar a Dios un precio por su redención
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
—demasiado caro es el rescate de la vida— ni logrará nunca seguir viviendo por siempre
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
sin ver la muerte.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Pues verá que los sabios mueren, e igualmente perecen el insensato y el necio, dejando sus riquezas a extraños.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Los sepulcros son sus mansiones para siempre, sus moradas de generación en generación, por más que hayan dado a las tierras sus nombres.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Porque el hombre no permanece en su opulencia; desaparece como los brutos.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Tal es la senda de los que estultamente confían, y tal el fin de los que se glorían de su suerte.
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Como ovejas son echados al sepulcro; su pastor es la muerte, y a la mañana los justos dominarán sobre ellos. Pronto su figura se volverá un desecho, y el sepulcro será su casa. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Pero mi vida Dios la librará de la tumba, porque Él me tomará consigo. (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
No temas si alguno se enriquece, si aumenta la opulencia de su casa;
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
porque al morir nada se llevará consigo, ni baja con él su fausto.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Aunque él mientras vivía se jactase, congratulándose de pasarlo bien,
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
bajará a reunirse con sus padres, y no verá jamás la luz.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Pero el hombre en auge no comprende; desaparece como los brutos.
