Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Ouvi isto, vós todos os povos; inclinae os ouvidos, todos os moradores do mundo,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Tanto baixos como altos, tanto ricos como pobres.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
A minha bocca fallará de sabedoria; e a meditação do meu coração será de entendimento.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Inclinarei os meus ouvidos a uma parabola: declararei o meu enigma na harpa.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Porque temerei eu nos dias maus, quando me cercar a iniquidade dos que me armam ciladas?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Aquelles que confiam na sua fazenda, e se gloriam na multidão das suas riquezas,
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Nenhum d'elles de modo algum pode remir a seu irmão, ou dar a Deus o resgate d'elle
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
(Pois a redempção da sua alma é carissima, e cessará para sempre);
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Para que viva para sempre, e não veja corrupção:
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Porque elle vê que os sabios morrem: perecem egualmente tanto o louco como o brutal, e deixam a outros os seus bens.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
O seu pensamento interior é que as suas casas serão perpetuas e as suas habitações de geração em geração: dão ás suas terras os seus proprios nomes.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Todavia o homem que está na honra não permanece; antes é como os brutos que perecem.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Este caminho d'elles é a sua loucura; comtudo a sua posteridade approva as suas palavras (Selah)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Como ovelhas são postos na sepultura; a morte se alimentará d'elles; e os rectos terão dominio sobre elles na manhã, e a sua formosura na sepultura se consumirá da sua morada. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Mas Deus remirá a minha alma do poder da sepultura, pois me receberá (Selah) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Não temas, quando alguem se enriquece, quando a gloria da sua casa se engrandece.
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Porque, quando morrer, nada levará comsigo, nem a sua gloria o acompanhará.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Ainda que na sua vida elle bemdisse a sua alma, e os homens te louvam, quando fizeres bem a ti mesmo,
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
Irá para a geração de seus paes; elles nunca verão a luz
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
O homem que está na honra, e não tem entendimento, é similhante ás bestas que perecem.
