Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Nzembo ya bana ya Kore. Wuta na buku ya mokambi ya bayembi. Bino bikolo nyonso, boyoka malamu makambo oyo; bino bavandi nyonso ya mokili, boyoka,
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
bato pamba mpe bato minene, bazwi mpe babola:
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Monoko na ngai ekoloba maloba ya bwanya; motema na ngai ekanisi makambo oyo ekopesa bino bososoli.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Nayokaka masese, mpe nalimbolaka sambole na nzela ya lindanda.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Mpo na nini nabanga na tango ya pasi, tango mabe ya bakosi ezingeli ngai,
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
ba-oyo batielaka bomengo na bango motema mpe bamikumisaka mpo na bofuluki ya bozwi na bango?
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Moko te akoki kosikola ndeko na ye, moko te akoki kofuta mbongo epai ya Nzambe mpo na lisiko na ye.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Talo ya bomoi na ye eleki motuya makasi, mpe ekotikala kofutama te.
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Akokaki kozala na bomoi libela na libela, mpe akokaki kokufa te.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Solo, tomonaka bato ya bwanya kokufa elongo na zoba mpe moto oyo azangi mayele, mpe batikaka bomengo na bango epai ya bato mosusu.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Bakunda na bango nde ekomaka bandako na bango mpo na libela, mpe bisika na bango ya kovanda mpo na seko na seko, atako bapesaki na bitando na bango ya mabele bakombo na bango mpo ete ebengamaka na yango.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Mozwi akowumelaka te na bomoi; ata aleki na lokumu, akokani na nyama oyo ezali kokufa.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Yango nde suka ya bato oyo batiaka elikya kati na bango moko, ya bato oyo balandaka bango mpe basepelaka na maloba na bango.
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Bazali lokola bameme mpe babongisami mpo na mboka ya bakufi; kufa ekokoma kobokola bango. Kala te, bato ya sembo bakonyata bango, kitoko na bango ekonzuluka, mpe mboka ya bakufi ekokoma ndako na bango. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Kasi Nzambe akokangola bomoi na ngai wuta na maboko ya mboka ya bakufi, pamba te akokamata ngai. (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Komitungisaka te soki moto moko akomi kofuluka na bozwi, soki kongenga ya ndako na ye ekomi komata se komata.
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Pamba te akomema ata eloko moko te tango akokufa; bomengo na ye ekolanda ye te.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Atako, wana azalaki na bomoi, azalaki komimona moto apambolama— atako bato bakokumisa yo, pamba te omisali bolamu—
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
okokende kaka kokutana na bakoko na yo oyo bakotikala komona lisusu pole te.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Moto oyo azali mozwi, kasi azangi bososoli, azali lokola nyama oyo ezali kokufa.
