Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
伶長にうたはしめたるコラの子のうた
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
もろもろの民よきけ賤きも貴きも富るも貧きもすべて地にすめる者よ なんぢらともに耳をそばだてよ
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
わが口はかしこきことをかたり わが心はさときことを思はん
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
われ耳を喩言にかたぶけ琴をならしてわが幽玄なる語をときあらはさん
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
わが踵にちかかる不義のわれを打圍むわざはひの口もいかで懼るることあらんや
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
おのが富をたのみ財おほきを誇るもの
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
たれ一人おのが兄弟をあがなふことあたはず之がために贖價を神にささげ
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
之をとこしへに生存へしめて朽ざらしむることあたはず（霊魂をあがなふには費いとおほくして此事をとこしへに捨置ざるを得ざればなり）
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
そは智きものも死 おろかものも獣心者もひとしくほろびてその富を他人にのこすことは常にみるところなり
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
かれら竊におもふ わが家はとこしへに存りわがすまひは世々にいたらんと かれらはその地におのが名をおはせたり
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
されど人は譽のなかに永くとどまらず亡びうする獣のごとし
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
斯のごときは愚かなるものの途なり 然はあれど後人はその言をよしとせん (セラ)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
かれらは羊のむれのごとくに陰府のものと定めらる 死これが牧者とならん直きもの朝にかれらををさめん その美容は陰府にほろぼされて宿るところなかるべし (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
されど神われを接たまふべければわが霊魂をあがなひて陰府のちからより脱かれしめたまはん (セラ) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
人のとみてその家のさかえくははらんとき汝おそるるなかれ
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
かれの死るときは何一つたづさへゆくことあたはず その榮はこれにしたがひて下ることをせざればなり
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
かかる人はいきながらふるほどに己がたましひを祝するとも みづからを厚うするがゆゑに人々なんぢをほむるとも
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
なんぢ列組の世にゆかん かれらはたえて光をみざるべし
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
尊貴なかにありて暁らざる人はほろびうする獣のごとし
