Psaltaren 49

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Al la ĥorestro. De la Koraĥidoj. Psalmo. Aŭskultu ĉi tion, ĉiuj popoloj; Atentu, ĉiuj loĝantoj de la mondo,

2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

Kaj altrangulo kaj malaltrangulo, Riĉulo kaj malriĉulo kune.

3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Mia buŝo diros saĝaĵon, Kaj la penso de mia koro prudentaĵon.

4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Mi klinos mian orelon al sentenco; Sur harpo mi esprimos mian enigmon.

5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

Kial mi devus timi en tagoj de malbono, Kiam min ĉirkaŭas la malboneco de miaj persekutantoj,

6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

Kiuj fidas sian potencon Kaj fanfaronas per sia granda riĉeco?

7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

Fraton tute ne liberigos homo, Nek donos al Dio elaĉeton por li

8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

(Multekosta estus la elaĉeto de ilia animo, Kaj neniam tio estos),

9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

Ke li restu viva eterne, Ke li ne vidu la tombon.

10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Oni ja vidas, ke saĝuloj mortas, Kaj ankaŭ malsaĝulo kaj sensciulo pereas Kaj lasas al aliaj sian havon.

11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

Ilia deziro estas, ke iliaj domoj ekzistu por ĉiam, Kaj iliaj loĝejoj de generacio al generacio; Ili nomas siajn bienojn laŭ siaj nomoj.

12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Sed homo ne restas longe en honoro; Li egaliĝas al bruto buĉota.

13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

Tia estas ilia vojo, ilia espero, Kaj iliaj posteuloj aprobas ilian opinion. (Sela)

14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

Kiel ŝafoj ili estos metataj en Ŝeolon; La morto ilin paŝtos; Kaj matene virtuloj ilin ekposedos, Kaj ilia bildo pereos en Ŝeol, perdinte loĝejon. (Sheol h7585)

15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

Sed Dio liberigos mian animon el la mano de Ŝeol, Ĉar Li prenos min. (Sela) (Sheol h7585)

16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Ne timu, kiam homo riĉiĝas, Kiam grandiĝas la gloro de lia domo.

17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

Ĉar mortante li nenion prenos; Ne iros post li malsupren lia honoro.

18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

Ĉar kvankam li ĝuigas sian animon dum sia vivado, Kaj oni vin laŭdas por tio, ke vi faras al vi bone,

19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

Tamen li iros al la generacio de siaj patroj, Kiuj neniam vidos lumon.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Homo, kiu estas en honoro, sed ne havas prudenton, Estas egala al bruto buĉota.