Psaltaren 49

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

For the end, a Psalm for the sons of Core. Hear these words, all you nations, listen, all you that dwell upon the earth:

2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

both the sons of mean men, and sons of [great] men; the rich and poor [man] together.

3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

My mouth shall speak of wisdom; and the meditation of my heart shall bring [forth] understanding.

4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

I will incline mine ear to a parable: I will open my riddle on the harp.

5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

Therefore should I fear in the evil day? the iniquity of my heel shall compass me.

6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

They that trust in their strength, and boast themselves in the multitude of their wealth—

7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

A brother does not redeem, shall a man redeem? he shall not give to God a ransom for himself,

8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

or the price of the redemption of his soul, though he labour for ever,

9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

and live to the end, [so] that he should not see corruption.

10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

When he shall see wise men dying, the fool and the senseless one shall perish together; and they shall leave their wealth to strangers.

11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

And their sepulchres are their houses for ever, [even] their tabernacles to all generations: they have called their lands after their own names.

12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

And man being in honour, understands not: he is compared to the senseless cattle, and is like to them.

13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

This their way is an offence to them: yet afterwards men will commend their sayings. (Pause)

14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

They have laid [them] as sheep in Hades; death shall feed on them; and the upright shall have dominion over them in the morning, and their help shall fail in Hades from their glory. (Sheol h7585)

15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

But God shall deliver my soul from the power of Hades, when he shall receive me. (Pause) (Sheol h7585)

16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Fear not when a man is enriched, and when the glory of his house is increased.

17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

For he shall take nothing when he dies; neither shall his glory descend with him.

18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

For his soul shall be blessed in his life: he shall give thanks to you when you do well to him.

19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

[Yet] he shall go in to the generation of his fathers; he shall never see light.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Man that is in honour, understands not: he is compared to the senseless cattle, and is like them.