Psaltaren 48

1 En sång, en psalm av Koras söner.

Tonon-kira. Salamo nataon’ ny Koraïta. Lehibe Jehovah ka mendrika hoderaina indrindra, ao an-tanànan’ Andriamanitsika, ao an-tendrombohiny masìna.

2 Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.

Avo mahafinaritra, fifalian’ ny tany rehetra, ny tendrombohitra Ziona, eo amin’ ny ilany avaratra, tanànan’ ny Mpanjaka lehibe.

3 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.

Andriamanitra ao an-tranon’ andriana ao dia nanao izay hahafantarana Azy ho fiarovana avo.

4 Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.

Fa he! niangona ny mpanjaka maro, niara-nandroso avokoa izy.

5 Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.

Nijery izy ka talanjona terỳ; Very hevitra izy ka nalaky nandositra;

6 De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.

Hovitra no nahazo azy teo, dia tahaka ny fanaintainan’ ny vehivavy raha miteraka.

7 Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.

Amin’ ny rivotra avy any atsinanana no namakianao ny sambon’ i Tarsisy.

8 Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.

Araka izay efa rentsika no hitantsika, tao an-tanànan’ i Jehovah, Tompon’ ny maro, tao an-tanànan’ Andriamanitsika. Andriamanitra mampitoetra azy mandrakizay. (Sela)

9 Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. (Sela)

Efa nieritreritra ny famindram-ponao izahay, Andriamanitra ô, tao anatin’ ny tempolinao.

10 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.

Araka ny anaranao, Andriamanitra ô, no fiderana Anao hatramin’ ny faran’ ny tany; feno fahamarinana ny tananao ankavanana.

11 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.

Aoka hifaly ny tendrombohitra Ziona, aoka ho ravoravo ny zanaka-vavin’ Joda, noho ny fitsaranao.

12 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.

Manodidina an’ i Ziona ianareo, eny, mandehana manodidina azy; isao ny tilikambony,

13 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;

Hevero tsara ny mandany, diniho ny tranon’ andrianany, mba hambaranareo amin’ ny taranaka mandimby.

14 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte. Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.

Fa izany no Andriamanitra, dia Andriamanitsika mandrakizay doria; Izy no hitarika antsika na dia hatramin’ ny fahafatesana aza.