Psaltaren 47

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

A karmesternek. Kórach fiaitól. Zsoltár. Ti népek mind, csapjátok össze kezeteket, riadozzatok Istennek újjongás hangjával!

2 Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.

Mert az Örökkévaló, a legfelső, félelmetes, nagy király ő az egész föld fölött.

3 Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.

Népeket hódoltat alánk s nemzeteket lábaink alá.

4 Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.

Kiválasztja számunkra birtokunkat, büszkeségét Jákóbnak, a kit szeret. Széla.

5 Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. (Sela)

Felszállt Isten riadás közt, az Örökkévaló karsona hangja közt.

6 Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.

Zengjetek Istennek, zengjetek; zengjetek királyunknak, zengjetek!

7 Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.

Mert királya az egész földnek Isten, zengjetek dalt.

8 Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.

Királylyá lett az Isten a nemzetek fölött, Isten ráült az ő szent trónjára.

9 Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron. Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.

Népek nemesei gyűlekeztek, Ábrahám Istenének a népe; mert Istenéi a föld paizsai: igen emelkedett ő!