Psaltaren 47

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta’Ya’yan Kora maza. Zabura ce. Ku tafa hannuwanku, dukanku al’ummai; ku yi sowa ga Allah da muryoyin farin ciki.

2 Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.

Ubangiji Mafi Ɗaukaka mai banmamaki ne, Sarki ne mai girma a bisa dukan duniya!

3 Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.

Ya rinjayi al’ummai a ƙarƙashinmu, mutane kuma a ƙarƙashin ƙafafunmu.

4 Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.

Ya zaɓar mana gādonmu, abar taƙamar Yaƙub, wanda yake ƙauna. (Sela)

5 Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. (Sela)

Allah ya haura a cikin sowa ta farin ciki, Ubangiji ya haura a cikin ƙarar ƙahoni.

6 Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.

Ku rera yabai ga Allah, ku rera yabai; ku rera yabai ga Sarkinmu, ku rera yabai.

7 Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.

Gama Allah shi ne Sarkin dukan duniya; ku rera zabura ta yabo gare shi.

8 Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.

Allah yana mulki a bisa al’ummai; Allah yana zama a kan kursiyinsa mai tsarki.

9 Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron. Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.

Manyan mutanen al’ummai sun taru a matsayin mutanen Allah na Ibrahim, gama sarkunan duniya na Allah ne; ana ɗaukaka shi ƙwarai.