Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

Til songmeisteren; av Korahs born, etter Alamot; ein song. Gud er mi hyggja og vår styrke, fullvel røynd i trengslor.

2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Difor ottast me ikkje, um so jordi vert umskift, og um fjelli ragar hjarta av storhavet,

3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

um havbårorne dyn og skumar, og fjelli skjelv for deira ofse. (Sela)

4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Der er ei å, hennar bekkjer gled Guds by, den heilage stad der den Høgste bur.

5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Gud er midt i honom, so han skal ikkje rugga; Gud hjelper honom i morgonlysingi.

6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Folkeslag rasa, rike vart rikka, han let si røyst ljoda, jordi bråna.

7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Herren, allhers drott, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)

8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Kom og sjå Herrens storverk, som gjer øydeleggjingar på jordi.

9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Han gjer ende på herferder yver all jordi, bryt bogen sund og høgg spjotet av; stridsvognerne brenner han upp i eld.

10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

«Haldt upp og kjenn at eg er Gud! Eg er upphøgd millom folki, upphøgd på jordi.»

11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Herren, allhers drott, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)