Psaltaren 46
1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
Ya Mukulu wa Bayimbi: Zabbuli ya Batabani ba Koola. Katonda kye kiddukiro kyaffe, era ge maanyi gaffe; omubeezi ddala atabulawo mu kulaba ennaku.
2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
Kyetunaavanga tulema okutya, ensi ne bw’eneeyuuguumanga, ensozi ne bwe zinaasiguulukukanga ne zigwa mu buziba bw’ennyanja;
3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
amazzi g’ennyanja ne bwe ganaayiranga ne gabimba ejjovu ensozi ne zikankana olw’okwetabula kwago.
4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)
Waliwo omugga, emyala gyagwo gisanyusa ekibuga kya Katonda, kye kifo ekitukuvu ekya Katonda Ali Waggulu Ennyo.
5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
Tekirigwa kubanga Katonda mw’abeera. Katonda anaakirwaniriranga ng’obudde bunaatera okukya.
6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
Amawanga geetabula, obwakabaka bugwa; ayimusa eddoboozi lye ensi n’esaanuuka.
7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
Mukama ow’Eggye ali naffe, Katonda wa Yakobo kye kigo kyaffe.
8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)
Mujje, mulabe Mukama by’akola, mulabe nga bw’afaafaaganya ensi.
9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
Y’akomya entalo mu nsi yonna; akutula emitego gy’obusaale, effumu alimenyaamenya; amagaali n’engabo abyokya omuliro.
10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
Musiriikirire mutegeere nga nze Katonda. Nnaagulumizibwanga mu mawanga. Nnaagulumizibwanga mu nsi.
11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)
Katonda ow’Eggye ali naffe; Katonda wa Yakobo kye kigo kyaffe.
