Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

Koraha bērnu dziesma. Dziedātāju vadonim, augstām balsīm. Dievs ir mūsu patvērums un stiprums, īsti varens palīgs bēdu laikā.

2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Tādēļ nebīstamies, lai arī zeme pazūd, un kalni pašā jūras vidū nogrimst,

3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Lai viņas ūdeņi kauc un plosās un no viņas greznošanās kalni dreb. (Sela)

4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Taču upes strautiņi iepriecinās Dieva pilsētu, kur tā Visuaugstākā svētie dzīvokļi.

5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Dievs ir viņas vidū; tā nešaubīsies, Dievs viņai palīdzēs rītam austot.

6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Pagāni kauc, valstis krīt, zeme izkūst, kad Viņš paceļ Savu balsi.

7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Tas Kungs Cebaot ir ar mums, Jēkaba Dievs ir mūsu augstais patvērums. (Sela)

8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Nāciet un raugāt Tā Kunga darbus, kas postīšanu sūta virs zemes,

9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Kas kariem liek mitēties pa visu pasauli, kas stopus salauž un šķēpus sadauza, kas ratus ar uguni sadedzina.

10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Nostājaties un atzīstiet, ka Es esmu Dievs. - Es būšu paaugstināts starp pagāniem. Es būšu paaugstināts zemes virsū.

11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Tas Kungs Cebaot ir ar mums, Jēkaba Dievs ir mūsu augstais patvērums. (Sela)