Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)