Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta’Ya’yan Kora maza. Bisa ga alamot Waƙa ce. Allah ne mafakarmu da ƙarfinmu, kullum yana a shirye yă taimaka a lokacin wahala.

2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Saboda haka ba za mu ji tsoro ba, ko da ƙasa ta girgiza duwatsu kuma suka fāɗi cikin zurfin teku,

3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

ko da ruwansa suna ruri suna kumfa duwatsu kuma suna girgiza da tumbatsansu. (Sela)

4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Akwai kogi mai rafuffukan da suke sa birnin Allah murna, tsattsarkan wuri inda Mafi Ɗaukaka ke zama.

5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Allah yana cikinta, ba za tă fāɗi ba; Allah zai taimake ta da safe.

6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Al’ummai suna hayaniya, mulkoki sun fāɗi; ya ɗaga muryarsa, duniya ta narke.

7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Ubangiji Maɗaukaki yana tare da mu; Allah na Yaƙub ne kagararmu. (Sela)

8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Zo ku ga ayyukan Ubangiji, kangon da ya kawo a kan duniya.

9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Ya sa yaƙoƙi suka yi tsit ko’ina a duniya. Ya kakkarya bakkuna ya kuma ragargaza māsu, ya ƙone garkuwoyi da wuta.

10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

“Ku natsu ku kuma san cewa ni ne Allah; za a ɗaukaka ni a cikin al’ummai, za a ɗaukaka ni cikin duniya.”

11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Ubangiji Maɗaukaki yana tare da mu; Allah na Yaƙub ne kagararmu. (Sela)