Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

Ein Lied der Kinder Korah von der Jugend, vorzusingen. Gott ist unsere Zuversicht und Stärke, eine Hilfe in den großen Nöten, die uns getroffen haben.

2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Darum fürchten wir uns nicht, wenngleich die Welt unterginge und die Berge mitten ins Meer sänken,

3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

wenngleich das Meer wütete und wallete und von seinem Ungestüm die Berge einfielen. (Sela)

4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Dennoch soll die Stadt Gottes fein lustig bleiben mit ihren Brünnlein, da die heiligen Wohnungen des Höchsten sind.

5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Gott ist bei ihr drinnen, darum wird sie wohl bleiben; Gott hilft ihr frühe.

6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Die Heiden müssen verzagen und die Königreiche fallen; das Erdreich muß vergehen, wenn er sich hören läßt.

7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Der HERR Zebaoth ist mit uns, der Gott Jakobs ist unser Schutz. (Sela)

8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Kommt her und schauet die Werke des HERRN, der auf Erden solch Zerstören anrichtet,

9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

der den Kriegen steuert in aller Welt, der Bogen zerbricht, Spieße zerschlägt und Wagen mit Feuer verbrennt.

10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Seid stille und erkennet, daß ich Gott bin! Ich will Ehre einlegen unter den Heiden, ich will Ehre einlegen auf Erden.

11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)