Psaltaren 46
1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
Aka mawt ham Korah ca rhoek kah Alamoth Laa Pathen tah mamih ham hlipyingnah neh sarhi la om tih, citcai n'dang mat vaengah bomkung la om.
2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
Te dongah diklai te theoih tih tlang te tuitunli kah tuilung la tim cakhaw rhih uh boel sih.
3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
Tui loh kilkul uh tih kawk uh, hoemnah neh tlang rhoek loh hinghuen. (Selah)
4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)
Tuiv a pakhat kah sokca rhoek loh Khohni tolhmuen cim, Pathen khopuei te ko a hoe sak.
5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
Pathen te anih khui ah a om dongah tuen mahpawh. Mincang a pha duela anih te Pathen loh a bom ni.
6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
Namtom te kawk tih ram tuen. A ol te a paek atah diklai khaw paci.
7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
Mamih taengah caempuei BOEIPA om tih, Jakob Pathen tah mamih kah somtung imsang ni. (Selah)
8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)
Halo lamtah BOEIPA kah bibi, diklai ah imsuep a khueh te so lah.
9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
Diklai khobawt due caemtloek te aka paa sak loh, lithal a khaem tih caai khaw a tlueh, leng khaw hmai neh a hoeh.
10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
Duem om uh lamtah Kai he Pathen ni tila ming uh. Namtom rhoek taengah caemthang ka rhuk vetih, diklai hmanah khaw caemthang ka rhuk ni.
11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)
Caempuei BOEIPA tah mamih taengah om tih, Jakob Pathen tah mamih kah imsang ni. (Selah)
