Psaltaren 45

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.

En brudvisa och undervisning, Korah barnas, om rosena, till att föresjunga. Mitt hjerta diktar en skön viso, jag vill sjunga om en Konung; min tunga är en god skrifvares penne.

2 Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.

Du äst den dägeligaste ibland menniskors barn. Täckelige äro dine läppar; derföre välsignar dig Gud evinnerliga.

3 Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.

Bind ditt svärd vid din sido, du hjelte; och pryd dig härliga.

4 Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.

Lyckosamliga gånge dig i dinom skrud; drag fram för sanningenes skull, och till att behålla de elända vid rätt; så skall din högra hand bevisa under.

5 Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.

Skarp äro din skott; så att folken för dig skola nederfalla, midt ibland Konungens fiendar.

6 Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.

Gud, din stol blifver alltid och i evighet; dins rikes spira är en rättvis spira.

7 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.

Du älskar rättfärdigheten, och hatar ogudaktigt väsende; derföre hafver Gud, din Gud, smort dig med glädjenes oljo, mer än dina medbröder.

8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Dina kläder äro klart myrrham, aloe och kezia; när du i dine sköna härlighet utu de elphenbenspalats utgår.

9 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.

Uti dinom skrud gå Konungadöttrar. Bruden står på dine högra hand, uti klart kosteligit guld.

10 Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.

Hör dotter, se uppå, och böj dina öron; förgät ditt folk, och dins faders hus;

11 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,

Så skall Konungen få lust till dina dägelighet; ty han är din Herre, och du skall tillbedja honom.

12 och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.

Dottren Tyrus skall vara der med skänker; de rike i folkena skola bedja inför dig.

13 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.

Konungens dotter är ganska härlig invärtes; hon är klädd i gyldene stycke.

14 Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,

Man förer henne uti stickad kläder in till Konungen; och hennes leksystrar, jungfrurna, som efter henne gå, förer man till dig.

15 i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.

Man förer dem med glädje och gamman, och de gå in i Konungens palats.

16 Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.

Uti dina fäders stad skall du söner få; dem skall du sätta till Förstar i hela verldene.

17 I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet. Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.

Jag skall tänka uppå ditt Namn, barn efter barn; derföre skola folken tacka dig alltid och i evighet.