Psaltaren 45
1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.
Hjarta mitt svellur af fögrum orðum. Ég vil flytja konungi ljóð. Tunga mín er penni hraðritarans, hún flytur langa sögu á augabragði:
2 Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.
Þú ert fegurri en mannanna börn. Blessun streymir um varir þínar. Velþóknun Guðs er yfir þér að eilífu.
3 Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.
Þú hetja, tak herklæði þín, máttugur ertu og krýndur ljóma
4 Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
Sæktu fram! Sigursæll ertu, vörður tryggðar og réttlætis. Gakk fram – máttarverk þín verði á allra vörum!
5 Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.
Örvar þínar eru hvesstar, óvinir falla að fótum þér.
6 Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.
Hásæti þitt, ó Guð, stendur um eilífð. Réttlætið er sproti þinn.
7 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.
Þú elskar hið góða hefur andstyggð á illsku. Því hefur Guð, þinn Guð, sveipað þig gleði sem engan annan.
8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
Skikkja þín ilmar af myrru, alóe og kassíu. Hallir þínar eru skreyttar fílabeini og fyllast af ljúfum tónum.
9 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.
Konungadætur eru í hópi vinkvenna þinna. Drottningin stendur þér við hlið, fagurlega klædd og skreytt skíra gulli frá Ófír!
10 Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.
„Dóttir mín, hlustaðu. Ég vil gefa þér ráð: Gleymdu heimþránni, vertu ekki döpur.
11 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,
Konungurinn elskar þig og gleðst yfir fegurð þinni. Sýndu honum lotningu því hann er herra þinn.
12 och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.
Íbúar Týrus, baða þig í gjöfum og auðmenn þjóðarinnar leita hylli þinnar.“
13 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.
Brúðurin – konungsdóttir – bíður í skrauthýsi sínu, íklædd fegursta djásni, kjól skreyttum gulli og perlum.
14 Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,
Fögur er hún! Meyjarnar leiða hana á fund konungs.
15 i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.
Þær fara í skrúðgöngu gegnum hliðið. Þarna er höllin!
16 Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.
„Synir þínir verða allir konungar og feta í fótspor föður síns. Þeir munu sitja á hásætum víðs vegar um heim!“
17 I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet. Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.
„Ég mun gera nafn þitt kunnugt meðal allra kynslóða og þjóðir jarðarinnar munu hylla þig að eilífu.“
