Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Dios, con nuestros oídos hemos oído, nuestros padres nos han contado la obra que hiciste en sus tiempos, en los tiempos antiguos.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Tú con tu mano echaste a las naciones, y los plantaste a ellos: afligiste los pueblos, y los enviaste.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Porque no heredaron la tierra por su espada, ni su brazo les libró; si no tu diestra, y tu brazo, y la luz de tu rostro, por que los amaste.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Tú eres mi Rey o! Dios: manda saludes a Jacob.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Por ti acornearemos a nuestros enemigos: en tu nombre atropellaremos a nuestros adversarios.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Porque no confiaré en mi arco, ni mi espada me salvará.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Porque tú nos has guardado de nuestros enemigos: y a los que nos aborrecieron, has avergonzado.

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

En Dios nos alabamos todo el día; y para siempre loaremos tu nombre. (Selah)

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

También nos has desechado, y nos has hecho avergonzar; y no sales en nuestros ejércitos.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Hicístenos volver atrás del enemigo: y los que nos aborrecieron, nos saquearon para sí.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Pusístenos como a ovejas para comer: y esparcístenos entre las naciones.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Has vendido a tu pueblo de balde; y no pujaste en sus precios.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Pusístenos por vergüenza a nuestros vecinos, por escarnio y por burla a nuestros al derredores.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Pusístenos por proverbio entre las naciones; por movimiento de cabeza en los pueblos.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Cada día mi vergüenza está delante de mí, y la confusión de mi rostro me cubre,

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

De la voz del que me avergüenza y deshonra; del enemigo, y del que se venga.

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Todo esto nos ha venido, y no nos hemos olvidado de ti; y no hemos faltado a tu concierto.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

No se ha vuelto atrás nuestro corazón; y no se han apartado nuestros pasos de tus caminos;

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Cuando nos quebrantaste en el lugar de los dragones, y nos cubriste con sombra de muerte.

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Si nos olvidásemos del nombre de nuestro Dios; y si alzásemos nuestras manos a dios ajeno;

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

¿Dios no demandaría esto? porque él conoce los secretos del corazón.

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Porque por tu causa nos matan cada día; somos tenidos como ovejas para el degolladero.

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Despierta, ¿por qué duermes, Señor? Despierta, no te alejes para siempre.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

¿Por qué escondes tu rostro, y te olvidas de nuestra aflicción, y de nuestra opresión?

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Porque nuestra alma se ha agobiado hasta el polvo: nuestro vientre está pegado con la tierra.

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Levántate para ayudarnos; y redímenos por tu misericordia.