< Psaltaren 44 >
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
S svojimi ušesi smo slišali, oh Bog, naši očetje so nam povedali, kakšno delo si storil v njihovih dneh, v davnih časih.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Kako si s svojo roko napodil pogane in naselil njih; kako si prizadel ljudstvo in jih pregnal.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Kajti dežele niso prejeli v posest s svojim lastnim mečem niti jih ni rešil njihov lastni laket, temveč tvoja desnica in tvoj laket in svetloba tvojega obličja, ker imaš do njih naklonjenost.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Ti si moj Kralj, oh Bog, zapovej osvoboditve za Jakoba.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
S teboj bomo podrli svoje sovražnike. S tvojim imenom bomo pomendrali te, ki se dvigujejo zoper nas.
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Kajti ne bom zaupal v svoj lok niti me ne bo rešil moj meč.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Toda ti si nas rešil pred našimi sovražniki in osramotil tiste, ki so nas sovražili.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Z Bogom se bahamo ves dan in tvoje ime hvalimo na veke. (Sela)
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Toda ti si nas zavrgel in nas izročil v sramoto, in z našimi vojskami ne greš naprej.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Delaš nas, da se pred sovražnikom obračamo nazaj, in tisti, ki nas sovražijo, plenijo zase.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Izročil si nas kakor ovce, določene za hrano in razkropil si nas med pogane.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Zastonj prodajaš svoje ljudstvo in svojega bogastva ne povečuješ z njihovo ceno.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Delaš nas [za] grajo našim sosedom, norčevanje in posmeh tem, ki so okoli nas.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Delaš nas [za] tarčo posmeha med pogani, zmajevanje z glavo med ljudstvom.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Moja zmedenost je nenehno pred menoj in pokrila me je sramota mojega obraza
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
zaradi glasu tistega, ki me graja in preklinja zaradi sovražnika in maščevalca.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Vse to je prišlo nad nas, vendar te nismo pozabili niti s tvojo zavezo nismo ravnali napačno.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Naše srce se ni obrnilo niti se naši koraki niso nagnili s tvoje poti,
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
čeprav si nas boleče zlomil na kraju zmajev in nas pokril s smrtno senco.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Če smo pozabili ime svojega Boga ali iztegnili roke k tujemu bogu,
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
mar Bog tega ne bo razpoznal? Kajti on pozna skrivnosti srca.
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Da, zaradi tebe smo pobijani ves dan, imajo nas kakor ovce za zakol.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Zbudi se, zakaj spiš, oh Gospod? Vstani, ne zavrzi nas za vedno.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Zakaj skrivaš svoj obraz in pozabljaš našo stisko in naše zatiranje?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Kajti naša duša je sklonjena v prah, naš trebuh se lepi na zemljo.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Vstani za našo pomoč in nas odkupi zaradi svojih usmiljenj.