Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
Ó Deus, nós ouvimos com os nossos ouvidos, e nossos pais nos tem contado a obra que fizeste em seus dias, nos tempos da antiguidade.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Como expeliste as nações com a tua mão e os plantaste a eles: como afligiste os povos e os derrubaste.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Pois não conquistaram a terra pela sua espada, nem o seu braço os salvou, mas a tua dextra e o teu braço, e a luz da tua face, porquanto te agradaste deles.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Tu és o meu Rei, ó Deus: ordena salvações para Jacob.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Por ti escornearemos os nossos inimigos: pelo teu nome pizaremos os que se levantam contra nós:
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Pois eu não confiarei no meu arco, nem a minha espada me salvará.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Mas tu nos salvaste dos nossos inimigos, e confundiste os que nos aborreciam.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Em Deus nos glóriamos todo o dia, e louvamos o teu nome eternamente (Selah)
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Mas agora tu nos rejeitaste e nos confundiste, e não sais com os nossos exércitos.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Faze-nos retirar do inimigo, e aqueles que nos odeiam nos saqueiam para si.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Tu nos entregaste como ovelhas para comer, e nos espalhaste entre as nações.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Tu vendes por nada o teu povo, e não aumentas a tua riqueza com o seu preço.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Tu nos pões por opróbrio aos nossos vizinhos, por escarneio e zombaria de aqueles que estão à roda de nós.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Tu nos pões por provérbio entre as nações, por movimento de cabeça entre os povos.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
A minha confusão está constantemente diante de mim, e a vergonha do meu rosto me cobre:
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Á voz daquele que afronta e blasfema, por causa do inimigo e do vingador.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Tudo isto nos sobreveio: contudo não nos esquecemos de ti, nem nos houvemos falsamente contra o teu concerto.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
O nosso coração não voltou atráz, nem os nossos passos se desviaram das tuas veredas;
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Ainda que nos quebrantaste num lugar de dragões, e nos cobriste com a sombra da morte.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Se nós esquecemos o nome do nosso Deus, e estendemos as nossas mãos para um deus estranho,
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Porventura não esquadrinhará Deus isso? pois ele sabe os segredos do coração.
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Sim, por amor de ti, somos mortos todo o dia: somos tidos na conta de ovelhas para o matadouro.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Desperta, porque dormes, Senhor? acorda, não nos rejeites para sempre.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Porque escondes a tua face, e te esqueces da nossa miséria e da nossa opressão?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Pois a nossa alma está abatida até ao pó; o nosso ventre se apega à terra.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Levanta-te em nosso auxílio, e resgata-nos por amor das tuas misericórdias.
