Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Przewodnikowi chóru. Psalm pouczający dla synów Korego. Boże, słyszeliśmy na własne uszy, nasi ojcowie opowiadali nam o tym, czego dokonałeś za ich dni, w czasach dawnych.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Ty własną ręką wypędziłeś pogan, a ich osadziłeś; wyniszczyłeś narody, a ich rozprzestrzeniłeś.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Nie zdobyli bowiem ziemi swym mieczem ani ich nie wybawiło własne ramię, lecz twoja prawica i twoje ramię, i światło twego oblicza, bo upodobałeś ich sobie.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ty jesteś moim Królem, o Boże; daj wybawienie Jakubowi.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Dzięki tobie pokonamy naszych wrogów, w twoje imię zdepczemy naszych przeciwników.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Nie zaufam bowiem mojemu łukowi i nie wybawi mnie mój miecz;

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Lecz ty nas wybawiłeś od naszych wrogów i zawstydziłeś tych, którzy nas nienawidzą.

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Każdego dnia chlubimy się Bogiem, a twoje imię będziemy sławić na wieki. (Sela)

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

[Teraz] jednak odrzuciłeś nas i zawstydziłeś, i nie wyruszasz z naszymi wojskami.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Sprawiłeś, że cofnęliśmy się przed wrogiem, a ci, którzy nas nienawidzą, złupili nas.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Wydałeś nas na rzeź jak owce i rozproszyłeś nas wśród pogan.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Sprzedałeś swój lud za bezcen i nie zyskałeś na jego sprzedaży.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Wystawiłeś nas na wzgardę naszym sąsiadom, na szyderstwo i pośmiewisko tym, którzy nas otaczają.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Uczyniłeś nas tematem przysłowia wśród pogan, tak że narody kiwają głowami nad nami.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Mój wstyd wciąż jest przede mną, a hańba mi twarz okrywa;

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Na głos tego, który gardzi i bluźni, z powodu wroga i mściciela.

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

To wszystko nas spotkało, a [jednak] nie zapomnieliśmy o tobie ani nie naruszyliśmy twojego przymierza.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Nasze serce się nie odwróciło ani nasze kroki nie zboczyły z twej ścieżki;

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Chociaż powaliłeś nas w miejscu smoków i okryłeś nas cieniem śmierci.

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Gdybyśmy zapomnieli imienia naszego Boga i wyciągnęli ręce do obcego boga;

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Czyż Bóg by się o tym nie dowiedział? Przecież on zna tajniki serca.

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Lecz z powodu ciebie przez cały dzień nas zabijają, uważają nas za owce przeznaczone na rzeź.

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Ocknij się; czemu śpisz, Panie? Obudź się, nie odrzucaj nas na wieki.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Czemu ukrywasz swoje oblicze i zapominasz o naszym utrapieniu i ucisku?

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Nasza dusza bowiem pogrążyła się w prochu, nasz brzuch przylgnął do ziemi.

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Powstań nam na pomoc, odkup nas ze względu na twoje miłosierdzie.