Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Ki te tino kaiwhakatangi, ma nga tama a Koraha. He Makiri. E te Atua, kua rongo o matou taringa, kua korerotia ki a matou e o matou matua, nga mahi i mahia e koe i o ratou ra, i nga ra o mua.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Nau nga tauiwi i pana ki tou ringa, nau ratou i whakato: nau nga iwi i whiu, a whakamararatia ana ratou.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Ehara hoki i te mea, na ta ratou hoari i whiwhi ai ratou ki te whenua, ehara to ratou takakau i te mea i ora ai ratou: engari na tou matau, na tou takakau hoki, na te marama ano o tou mata, he pai hoki nou ki a ratou.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

E te Atua, ko koe toku Kingi: whakahaua he whakaora mo Hakapa.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Mau ka turaki ai matou i o matou hoariri; ma tou ingoa ka takahia ai e matou te hunga e whakatika ana ki a matou.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

E kore hoki ahau e whakawhirinaki ki taku kopere: e kore ano taku hoari e whakaora i ahau.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Nau hoki matou i ora ai i o matou hoariri: nau ano i whakama ai te hunga i kino ki a matou.

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Ko te Atua ta matou e whakamanamana ai i te roa o te ra: ka whakamoemiti ano matou ki tou ingoa ake ake. (Hera)

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Otira kua panga nei matou e koe, kua meinga kia whakama: kahore hoki koe kia haere tahi me a matou taua.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Kua meinga matou kia hoki whakamuri mai i te hoariri; kei te pahua ano i etahi ma ratou te hunga e kino ana ki a matou.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Kua hoatu matou e koe, ano he hipi e kainga ana: kua marara ki roto ki nga tauiwi.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

E hokona ana e koe tau iwi, a hore he utu: kahore hoki koe e whiwhi rawa i te utu mo ratou.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

E meinga ana matou e koe hei tawainga ma o matou hoa kainga; hei whakahaweatanga, hei whakakatanga mai ma te hunga i tetahi taha, i tetahi taha o matou.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

E meinga ana matou e koe hei whakatauki ma nga tauiwi; hei rurutanga matenga ma nga iwi.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Kei mua tonu i ahau toku whakama; kua taupokina ahau e te pawera o toku mata;

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

I te reo o te kaitawai, o te kaikohukohu; i te hoariri, i te kairapu utu.

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Kua pa katoa tenei ki a matou; heoi kahore matou i wareware ki a koe, kihai ano i teka ki tau kawenata.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Kahore to matou ngakau i tahuri whakamuri; kihai ano o matou hikoinga i peka ke i tau ara;

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

I maru ai matou i a koe i te wahi o nga tarakona; a taupoki rawa ki te atarangi o te mate.

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Mehemea kua wareware matou ki te ingoa o to matou Atua, kua totoro ranei o matou ringa ki te atua ke;

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

E kore ranei tenei e ata tirohia e te Atua? E matau ana hoki ia ki nga mea ngaro o te ngakau.

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Mou nei hoki matou i patua ai i te ra roa nei: kiia iho matou he hipi e patua ana.

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

E ara, he aha koe ka moe ai, e te Ariki? Whakatika, kaua matou e panga tonutia.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

He aha koe ka huna ai i tou mata? ka wareware ai ki to matou mamae, ki to matou tukinotanga?

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Kua piko nei hoki to matou wairua ki raro ki te puehu; piri rawa to matou kopu ki te whenua.

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

E ara, hei awhina i a matou; kia mahara ki tou aroha, a hokona matou.