Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
Ya mukulu wa bayimbi. Zabbuli ya Batabani ba Koola. Ayi Katonda, twawulira n’amatu gaffe, bajjajjaffe baatubuulira, ebyo bye wakola mu biro byabwe, mu nnaku ez’edda ezaayita.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Nga bwe wagoba amawanga mu nsi n’ogiwa bajjajjaffe, wasaanyaawo amawanga n’okulaakulanya bajjajjaffe.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Ekitala kyabwe si kye kyabaleetera okuwangula ensi, n’omukono gwabwe si gwe gwabalokola; wabula baawangula n’omukono gwo ogwa ddyo awamu n’obulungi bwo, kubanga wabaagala.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Ggwe oli Kabaka wange, era Katonda wange; awa Yakobo obuwanguzi.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Ku lulwo tunaawangulanga abalabe baffe; ku lw’erinnya lyo tunaalinnyiriranga abalabe baffe.
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Ddala ddala omutego gwange ogw’obusaale si gwe neesiga, n’ekitala kyange si kye kimpa obuwanguzi.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Wabula ggwe otulokola mu balabe baffe, n’oswaza abo abatuyigganya.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Twenyumiririza mu Katonda olunaku lwonna. Era tunaatenderezanga erinnya lyo emirembe gyonna.
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Naye kaakano otusudde ne tuswala; era tokyatabaala na magye gaffe.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Watuzza emabega okuva mu bifo mwe twali ng’abalabe baffe balaba, abatuyigganya ne batunyaga.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Watuwaayo okuliibwa ng’endiga; n’otusaasaanya mu mawanga.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Watunda abantu bo omuwendo mutono nnyo, n’otobaako ky’oganyulwa.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Watufuula ekivume eri baliraanwa baffe, ekinyoomebwa era ekisekererwa abo abatwetoolodde.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Otufudde ekinyoomebwa mu mawanga gonna; era abantu banyeenya emitwe gyabwe.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Nswazibwa obudde okuziba, amaaso gange ne gajjula ensonyi,
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
olw’abo abangigganya, abanvuma nga tebandabamu ka buntu, olw’omulabe amaliridde okuwoolera eggwanga.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Ebyo byonna bitutuseeko, newaakubadde nga tetukwerabidde, wadde obutagondera ndagaano yo.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Omutima gwaffe tegukuvuddeeko, so tetugaanyi kutambulira mu kkubo lyo.
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Naye ggwe otubonerezza n’otulekera emisege, n’otuleka mu kizikiza ekikutte.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Ddala singa twerabira erinnya lya Katonda waffe, ne tusinza katonda omulala,
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
ekyo Katonda waffe teyandikizudde? Kubanga ye amanyi n’ebikisibwa mu mutima.
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Katonda waffe, tetukuvuddeeko, kubanga ku lulwo tuttibwa obudde okuziba, era tuli ng’endiga ez’okusalibwa.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Golokoka Ayi Mukama, lwaki weebase? Zuukuka! Totusuula Ayi Mukama!
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Lwaki otwekwese? Lwaki tofaayo ku kulumwa kwaffe n’okujoogebwa?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Ddala ddala tusuuliddwa mu nfuufu; tuli ku ttaka.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Golokoka otuyambe; tulokole olw’okwagala kwo okutaggwaawo.
