Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Koraha bērnu pamācība. Dziedātāju vadonim. Dievs, ar savām ausīm mēs to esam dzirdējuši, mūsu tēvi to mums ir teikuši: vienu darbu Tu esi darījis viņu laikā sendienās.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Ar savu roku pagānus Tu esi izdzinis, bet viņus Tu esi dēstījis; tautas Tu esi mocījis, bet viņus Tu esi izplatījis.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Jo tie to zemi caur savu zobenu nav iemantojuši, un viņu elkonis tiem nav palīdzējis, bet Tava labā roka un Tavs elkonis un Tava vaiga gaišums, jo Tev bija labs prāts pie tiem.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Tu tas esi, ak Dievs, mans ķēniņš; sūti Jēkabam pestīšanu.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Ar Tevi mēs gribam sadauzīt savus ienaidniekus, Tavā vārdā gribam samīt, kas mums ceļas pretim.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Jo es neceru uz savu stopu, un mans zobens man nevar palīdzēt.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Bet Tu mūs izglābi no mūsu pretiniekiem, un Tu mūsu ienaidniekus lieci kaunā.

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Ar Dievu mēs lielāmies cauru dienu un pateicamies Tavam vārdam mūžīgi. (Sela)

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Bet nu Tu mūs atstūmi un lieci mūs kaunā un neizej ar mūsu karaspēku.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Tu mūs dzeni atpakaļ priekš mūsu pretiniekiem, ka mūsu ienaidnieki mūs aplaupa.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Tu mūs nodevi kā avis par barību, un mūs izkaisi starp pagāniem.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Tu pārdevi Savus ļaudis pa velti, un nespriedi priekš viņiem nekādas maksas.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Tu mūs cēli par apsmieklu mūsu kaimiņiem, par nievāšanu un apmēdīšanu tiem, kas ir ap mums.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Tu mūs dari par sakāmu vārdu starp pagāniem, ka tautas par mums galvu krata.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Cauru dienu mans negods man ir klāt, un kauns apklāj manu vaigu

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Mēdītāju un zaimotāju valodas pēc, ienaidnieku un atriebēju dēļ.

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Viss tas mums uzgājis, taču mēs Tevi neesam aizmirsuši, nedz viltīgi darījuši pret Tavu derību.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Mūsu sirds nav atpakaļ griezusies, nedz mūsu soļi noklīduši no Taviem ceļiem,

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Ka Tu mūs tā satriec zvēru vidū, un mūs apklāj ar nāves ēnu.

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Ja mēs būtu aizmirsuši sava Dieva vārdu, un pacēluši savas rokas uz kādu svešu dievu,

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Vai Dievs to nevarētu samanīt? Jo Viņš zina sirds noslēpumus.

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Bet Tevis pēc mēs topam nāvēti visaugošu dienu, un topam turēti līdzi kaujamām avīm.

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Uzmosties, Kungs, kāpēc Tu guli? Mosties, neatstum mūžīgi.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Kāpēc Tu apslēpi Savu vaigu un aizmirsti mūsu bēdas un mokas?

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Jo mūsu dvēsele ir nospiesta pīšļos, mūsu vēders līp pie zemes.

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Celies mums par palīgu, un izglāb mūs Savas žēlastības dēļ.