Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
For the Chief Musician. By the sons of Korah. A contemplative psalm. We have heard with our ears, God; our fathers have told us what work you did in their days, in the days of old.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
You drove out the nations with your hand, but you planted them. You afflicted the peoples, but you spread them abroad.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
For they didn’t get the land in possession by their own sword, neither did their own arm save them; but your right hand, your arm, and the light of your face, because you were favourable to them.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
God, you are my King. Command victories for Jacob!
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Through you, we will push down our adversaries. Through your name, we will tread down those who rise up against us.
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
For I will not trust in my bow, neither will my sword save me.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
But you have saved us from our adversaries, and have shamed those who hate us.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
In God we have made our boast all day long. We will give thanks to your name forever. (Selah)
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
But now you rejected us, and brought us to dishonour, and don’t go out with our armies.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
You make us turn back from the adversary. Those who hate us take plunder for themselves.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
You have made us like sheep for food, and have scattered us amongst the nations.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
You sell your people for nothing, and have gained nothing from their sale.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
You make us a reproach to our neighbours, a scoffing and a derision to those who are around us.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
You make us a byword amongst the nations, a shaking of the head amongst the peoples.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
All day long my dishonour is before me, and shame covers my face,
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
at the taunt of one who reproaches and verbally abuses, because of the enemy and the avenger.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
All this has come on us, yet we haven’t forgotten you. We haven’t been false to your covenant.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Our heart has not turned back, neither have our steps strayed from your path,
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
though you have crushed us in the haunt of jackals, and covered us with the shadow of death.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
If we have forgotten the name of our God, or spread out our hands to a strange god,
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
won’t God search this out? For he knows the secrets of the heart.
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Yes, for your sake we are killed all day long. We are regarded as sheep for the slaughter.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Wake up! Why do you sleep, Lord? Arise! Don’t reject us forever.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Why do you hide your face, and forget our affliction and our oppression?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
For our soul is bowed down to the dust. Our body clings to the earth.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Rise up to help us. Redeem us for your loving kindness’ sake.
