Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
To the Chief Musician. For the Sons of Korah. An Instructive Psalm. O God! with our own ears, have we heard, Our fathers, have recounted to us, —The work thou didst work, In their day, In the days of aforetime:
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Thou thyself, with thine own hand—Didst dispossess, nations, and didst plant them, Didst break peoples in pieces, and didst spread them out:
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
For, not by their own sword, gat they possession of the land, Nor did, their own arm, win victory for them, —But thine own right hand, and thine own arm, and the light of thy face, Because thou hadst accepted them.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Thou thyself, art my king, O God, Command thou the victories of Jacob.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
By thee, will we thrust at, our adversaries, In thy Name, will we tread down our assailants;
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
For, not in my bow, will I trust, Nor shall, my sword, give me victory;
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
For thou hast saved us from our adversaries, And, them who hated us, hast thou put to shame.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
In God, have we boasted all the day, And, thy Name—unto times age-abiding, will we praise. (Selah)
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
But nay thou hast rejected, and confounded us, And wilt not go forth with our hosts;
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Thou sufferest us to turn back from the adversary, And, they who hate us, have plundered at will:
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Thou dost give us up like sheep to be devoured, And, amongst the nations, hast thou scattered us.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Thou dost sell thy people for, no-value, And hast not made increase by their price.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Thou dost make us, A reproach to our neighbours, A mockery and a derision to them who are round about us:
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Thou dost make us, A by-word among the nations, —A shaking of the head among the peoples.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
All the day, is my confusion before me, And, the shame of my face, hath covered me:
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
At the voice of him who reproacheth and revileth, At the face of the foe and avenger.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
All this, hath come upon us, Yet had we not forgotten thee, Neither had we dealt falsely with thy covenant;
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Our heart had not drawn back, Nor had our goings swerved from thy path;
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
That thou shouldst have crushed us down in the place of wild dogs, And covered us over with a deadly shadow.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
If we had forgotten the Name of our God, And had spread forth our hands unto the GOD of the foreigner,
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Would not, God, have searched into this, Seeing that, he, knoweth the secrets of the heart?
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Surely, for thy sake, have we been slain all the day, We have been accounted as sheep for slaughter.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Awake thou! wherefore shouldst thou sleep, O Lord? Bestir thee! do not reject us altogether!
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Wherefore shouldst thou hide, thy face? Shouldst forget our humiliation and our oppression?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
For our soul, sinketh down to the dust, Our body, cleaveth to the earth.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Arise to our help, And ransom us, because of thine own lovingkindness.
