Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
Unto the end, for the sons of Core, to give understanding. We have heard, O God, with our ears: our fathers have declared to us, The work, thou hast wrought in their days, and in the days of old.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Thy hand destroyed the Gentiles, and thou plantedst them: thou didst afflict the people and cast them out.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
For they got not the possession of the land by their own sword: neither did their own arm save them. But thy right hand and thy arm, and the light of thy countenance: because thou wast pleased with them.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Thou art thyself my king and my God, who commandest the saving of Jacob.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Through thee we will push down our enemies with the horn: and through thy name we will despise them that rise up against us.
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
For I will not trust in my bow: neither shall my sword save me.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
But thou hast saved us from them that afflict us: and hast put them to shame that hate us.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
In God shall we glory all the day long: and in thy name we will give praise for ever.
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
But now thou hast cast us off, and put us to shame: and thou, O God, wilt not go out with our armies.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Thou hast made us turn our back to our enemies: and they that hated us plundered for themselves.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Thou hast given us up like sheep to be eaten: thou hast scattered us among the nations.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Thou hast sold thy people for no price: and there was no reckoning in the exchange of them.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Thou hast made us a reproach to our neighbours, a scoff and derision to them that are round about us.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Thou hast made us a byword among the Gentiles: a shaking of the head among the people.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
All the day long my shame is before me: and the confusion of my face hath covered me,
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
At the voice of him that reproacheth and detracteth me: at the face of the enemy and persecutor.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
All these things have come upon us, yet we have not forgotten thee: and we have not done wickedly in they covenant.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
And our heart hath not turned back: neither hast thou turned aside our steps from thy way.
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
For thou hast humbled us in the place of affliction: and the shadow of death hath covered us.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
If we have forgotten the name of our God, and if we have spread forth our hands to a strange god:
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Shall not God search out these things: for he knoweth the secrets of the heart.
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Because for thy sake we are killed all the day long: we are counted as sheep for the slaughter.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Arise, why sleepest thou, O Lord? arise, and cast us not off to the end.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Why turnest thou face away? and forgettest our want and our trouble?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
For our soul is humbled down to the dust: our belly cleaveth to the earth.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Arise, O Lord, help us and redeem us for thy name’s sake.
