Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
For the end, a Psalm for instruction, for the sons of Core. O God, we have heard with our ears, our fathers have told us, the work which thou wroughtest in their days, in the days of old.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Thine hand utterly destroyed the heathen, and thou didst plant them: thou didst afflict the nations, and cast them out.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
For they inherited not the land by their [own] sword, and their [own] arm did not deliver them; but thy right hand, and thine arm, and the light of thy countenance, because thou wert well pleased in them.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Thou art indeed my King and my God, who commandest deliverances for Jacob.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
In thee will we push down our enemies, and in thy name will we bring to nought them that rise up against us.
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
For I will not trust in my bow, and my sword shall not save me.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
For thou hast saved us from them that afflicted us, and hast put to shame them that hated us.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
In God will we make our boast all the day, and to thy name will we give thanks for ever. (Pause)
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
But now thou hast cast off, and put us to shame; and thou wilt not go forth with our hosts.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Thou hast turned us back before our enemies; and they that hated us spoiled for themselves.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Thou madest us as sheep for meat; and thou scatteredst us among the nations.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Thou hast sold thy people without price, and there was no profit by their exchange.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Thou hast made us a reproach to our neighbours, a scorn and derision them that are round about us.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Thou hast made us a proverb among the Gentiles, a shaking of the head among the nations.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
All the day my shame is before me, and the confusion of my face has covered me,
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
because of the voice of the slanderer and reviler; because of the enemy and avenger.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
All these things are come upon us: but we have not forgotten thee, neither have we dealt unrighteously in thy covenant.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
And our heart has not gone back; but thou hast turned aside our paths from thy way.
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
For thou hast laid us low in a place of affliction, and the shadow of death has covered us.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
If we have forgotten the name of our God, and if we have spread out our hands to a strange god; shall not God search these things out?
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
for he knows the secrets of the heart.
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
For, for thy sake we are killed all the day long; we are counted as sheep for slaughter.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Awake, wherefore sleepest thou, O Lord? arise, and do not cast [us] off for ever.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Wherefore turnest thou thy face away, [and] forgettest our poverty and our affliction?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
For our soul has been brought down to the dust; our belly has cleaved to the earth.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Arise, O Lord, help us, and redeem us for thy name's sake.
