Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Přednímu zpěváku z synů Chóre, vyučující. Bože, ušima svýma slýchali jsme, a otcové naši vypravovali nám o skutcích, kteréž jsi činíval za dnů jejich, za dnů starodávních.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Tys sám rukou svou vyhnal pohany, a vštípil jsi je; potřel jsi lidi, a je jsi rozplodil.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Neboť jsou neopanovali země mečem svým, aniž jim rámě jejich spomohlo, ale pravice tvá a rámě tvé, a světlost oblíčeje tvého, proto že jsi je zamiloval.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ty jsi sám král můj, ó Bože, udílejž hojného spasení Jákobova.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

V toběť jsme protivníky naše potírali, a ve jménu tvém pošlapávali jsme povstávající proti nám.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Neboť jsem v lučišti svém naděje neskládal, aniž mne kdy obránil meč můj.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Ale ty jsi nás vysvobozoval od nepřátel našich, a kteříž nás nenávidí, ty jsi zahanboval.

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

A protož chválíme tě Boha na každý den, a jméno tvé ustavičně oslavujeme. (Sélah)

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Ale nyní jsi nás zahnal i zahanbil, a nevycházíš s vojsky našimi.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Obrátil jsi nás nazpět, a ti, kteříž nás nenávidí, rozchvátali mezi sebou jmění naše.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Oddal jsi nás, jako ovce k snědení, i mezi pohany rozptýlil jsi nás.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Prodal jsi lid svůj bez peněz, a nenadsadils mzdy jejich.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Vydal jsi nás k utrhání sousedům našim, ku posměchu a ku potupě těm, kteříž jsou vůkol nás.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Uvedl jsi nás v přísloví mezi národy, a mezi lidmi, aby nad námi hlavou zmítáno bylo.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Na každý den styděti se musím, a hanba tváři mé přikrývá mne,

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

A to z příčiny řeči utrhajícího a hanějícího, z příčiny nepřítele a vymstívajícího se.

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Všecko to přišlo na nás, a však jsme se nezapomenuli na tě, aniž jsme zrušili smlouvy tvé.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Neobrátilo se nazpět srdce naše, aniž se uchýlil krok náš od stezky tvé,

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Ačkoli jsi nás byl potřel na místě draků, a přikryl jsi nás stínem smrti.

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Kdybychom se byli zapomenuli na jméno Boha svého, a pozdvihli rukou svých k bohu cizímu,

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Zdaliž by toho Bůh byl nevyhledával? Nebo on zná skrytosti srdce.

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Anobrž pro tebe mordováni býváme každého dne, jmíni jsme jako ovce k zabití oddané.

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Procitiž, proč spíš, ó Pane? Probudiž se, a nezaháněj nás na věky.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

I pročež tvář svou skrýváš, a zapomínáš se na trápení a ssoužení naše?

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Nebotě se již sklonila až k prachu duše naše, přilnul k zemi život náš.

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Povstaniž k našemu spomožení, a vykup nás pro své milosrdenství.