Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Zborovođi. Sinova Korahovih. Poučna pjesma. Bože, ušima svojim slušasmo, očevi nam pripovijedahu naši, o djelu koje si izveo u danima njihovim - u danima davnim.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Rukom si svojom izagnao pogane, a njih posadio, iskorijenio narode, a njih raširio.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Mačem svojim oni zemlju ne zauzeše niti im mišica njihova donese pobjedu, već desnica tvoja i tvoja mišica i lice tvoje milosno jer si ih ljubio.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ti, o moj Kralju i Bože moj, ti si dao pobjede Jakovu.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Po tebi dušmane svoje odbismo, u tvome imenu zgazismo one koji se na nas digoše.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

U svoj se luk nisam pouzdavao, nit' me mač moj spasavao.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Nego ti, ti si nas spasio od dušmana, ti si postidio one koji nas mrze.

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Dičili smo se Bogom u svako doba i tvoje ime slavili svagda.

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

A sad si nas odbacio i posramio nas i više ne izlaziš, Bože, sa četama našim.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Pustio si da pred dušmanima uzmaknemo, i opljačkaše nas mrzitelji naši.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Dao si nas k'o ovce na klanje i rasuo nas među neznabošce.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

U bescjenje si puk svoj prodao i obogatio se nisi prodajom.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Učinio si nas ruglom susjedima našim, na podsmijeh i igračku onima oko nas.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Na porugu smo neznabošcima, narodi kimaju glavom nad nama.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Svagda mi je sramota moja pred očima i stid mi lice pokriva

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

zbog pogrdne graje podrugljivaca, zbog osvetljiva dušmanina.

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Sve nas to snađe iako te nismo zaboravili niti povrijedili Saveza tvoga,

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

niti nam se srce odmetnulo od tebe, niti nam je noga s tvoje skrenula staze,

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

kad si nas smrvio u boravištu šakalskom i smrtnim nas zavio mrakom.

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Da smo i zaboravili ime Boga našega, da smo ruke k tuđem bogu podigli:

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

zar Bog toga ne bi saznao? TÓa on poznaje tajne srdaca!

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Ali zbog tebe ubijaju nas dan za danom, i mi smo im k'o ovce za klanje.

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Preni se! Što spavaš, Gospode? Probudi se! Ne odbacuj nas dovijeka!

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Zašto lice svoje sakrivaš, zaboravljaš bijedu i nevolju našu?

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Jer duša nam se u prah raspala, trbuh nam se uza zemlju prilijepio.

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Ustani, u pomoć nam priteci, izbavi nas radi ljubavi svoje!