Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

O Elohim Pathen, phat sottah masanga kapu kapateo khanglai a nanatoh nathil bolho eina seipeh u chu keiho tah in kanakol un kanajaove:

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Nangin nangma helou namtin vaipi ho naban thahat in nana deljam in agam leiset uchu kapu kapateo nanapen ahi. Nangin agalmiteo nana suhlhuh peh in kapu kapateo chu nana chamlhat sah in ahi.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Amahon achemjam uva gal anajouva gam analah u ahipoi; aban thahat uva jong gal anajou ahipoi. Amavang nangma ban thahat leh namaivah chun gal nana jopeh ahibouve ajeh chu nangin amaho chu nana ngailun ahi.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Nangma kalengpa le Elohim ka Pathen nahin nangin Israel te dingin gal nana jo peh tai.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Nangma thahatna jal a bou kagal miteo kanungno jouvu ahin naming a bou keihon eidouhou kachotphao ahibouve.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Keiman kathalpi kasongpoi, kachemjamin eihuhdoh dingjong kakinempoi.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Nangma bouvin kagalmi teo chunga galjona neipeh u ahibouve, hitihin nangin eihotbol teo chu jumna napejin ahi.

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

O Elohim Pathen naloupina ho hi tantih neilou va ka samphon jing diu, chule a kumkho a ka thangvah jing diu ahi.

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Ahinla tunvang nangin jumthetna neipaidoh u ahitai. Nangin ka sepia hou jengjong neilamkai peh tapouve.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Nangin kagalmi teu va kon in neinung jamsah un chuleh eidou houchu kagamsung u nalosah tai.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Nangin kelngoiho bangin eikisat chen chen sah gamtaovin chitin vaipi lah a neithe thang gamtaove.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Nangin nasahlut namitehi manbai tah in najohdoh in man neilouhel toh nabah sahtai.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Nangin kaheng kakomhou noise neichansah taovin kavelluva mite taitom le houset dingbep in neikoitaove.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Nangin amaho totthang hoina bepseo neihisah taovin isahlou tah in alu eihih khum taovin ahi.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Ki taitom jingna a konhin kakile doh jouta pouvin kamai uva jumleh jachat mel kapu den taove.

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Kajah uhi eitaitomteo housetna thucheng ngen ahin, kamit uva kamu houhi ahileh kachunguva phula nom dougal mite ngen ahiuve.

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Hichenghi kathoh jeng vangun keihon nangma kasumil deh pouvin ahi. Kitepna thuchengho jong kasukeh deh pouve.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Kalung thim un nangma kanuse deh pouvin nalampia konin jong kajam mangdeh pouve.

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Hinlah nangin sial chenna neldi gam anei suchipden taove, nangin thina le muthim neikhu khum taove.

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

I jemtia keihon Elohim ka Pathen u min kasuh mil uva ahilouleh gamdang semthu pathen houna a kakhut u kalhandoh khah uva ahileh,

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Elohim Pathen in ahet teiding ahi ajeh chu Aman mihem lungthim a thuguh jouse ahet ahi.

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Ahin, nangma jal in niseh in eiki thatnun; kelngoi bangin eiki that taove.

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

O Yahweh Pakai hung thoudoh in ibol a na imut ham? Hung thoudoh in! neipaidoh pai pai hihbeh un.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Ipidinga namai naheimang ham? Kathohgim naoleh eibolset naohi nanahsah lou hitam?

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Keiho leivui lah a kalhumat gam taove, bonlhoh lah a akhupbon kakijam taove.

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Hung kipatdoh inlang! Neikithopiuvin! Nami ngailutna longlou chun neihung lhatdoh taovin.