Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Oh Dios, sa among mga igdulngog nadungog namo, Ang among mga amahan nanagsugilon kanamo, Sa buhat nga gibuhat mo sa ilang mga adlaw, Niadtong karaang mga adlaw.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Ikaw sa imong kamot naghingilin sa mga nasud; Apan (sila) gipahamutang mo: Gisakit mo ang mga katawohan; Apan gipapatlaag mo (sila) sa halayong dapit.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Kay (sila) wala makapanag-iya sa yuta pinaagi sa ilang kaugalingong pinuti, Ni sa ilang kaugalingong bukton nangaluwas (sila) Kondili sa imong toong kamot, ug sa imong bukton, ug sa kahayag sa imong nawong, Tungod kay nalooy ikaw kanila.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ikaw Oh Dios, mao ang akong Hari: Magsugo ka ug kaluwasan alang kang Jacob.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Pinaagi kanimo papahawaon namo ang among mga kabatok: Pinaagi sa imong ngalan among pagatumban ang mga nagatindog batok kanamo.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Kay ako dili mosalig sa akong pana, Ni magaluwas kanako ang akong espada.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Apan ikaw nagluwas kanamo gikan sa among mga kabatok, Ug gipakaulawan mo (sila) ang mga nanagdumot kanamo.

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Diha sa Dios anaa ang among pagpangandak sa tibook nga adlaw, Ug magahatag kami sa among mga pasalamat sa imong ngalan sa walay katapusan. (Selah)

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Apan karon imong gisalikway kami, ug gidala mo kami ngadto sa kaulawan, Ug wala ka na mogula uban sa among kasundalohan.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Gipasibog mo kami gikan sa among kabatok; Ug kadtong nanagdumot kanamo nanagpangagaw gikan kanamo alang sa ilang kaugalingon.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Gibutang mo kami sama sa mga carnero nga gitagana alang sa pagkaon, Ug gipapatlaag mo kami sa taliwala sa mga nasud.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Gibaligya mo ang imong katawohan sa walay bili, Ug wala madugangi ang imong bahandi tungod sa ilang bili.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Gibuhat mo kami ingon nga usa ka kaulawan sa among mga silingan, Usa ka yubitonon ug talamayon kanila nga nagalibut kanamo.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Gihimo mo kami nga usa ka pagya sa taliwala sa mga nasud, Usa ka yango-yangoan sa ulo sa taliwala sa mga katawohan.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Sa tibook nga adlaw ania ang akong kaulawan sa atubangan ko, Ug ang kaulaw sa akong nawong nagatabon kanako,

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Tungod kay ang tingog niya nga nagatamay ug nagabalikas kanako, Pinaagi sa katarungan sa kaaway ug sa tigpapanimalus.

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Kini ngatanan mingdangat sa ibabaw namo; bisan pa niini wala kami malimot kanimo, Ni maglapas kami sa imong tugon.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Ang among kasingkasing wala motalikod, Ni mosimang ang among mga lakang gikan sa imong dalan,

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Nga bisan ikaw nagdugmok kanamo sa dapit sa mga irong-ihalas, Ug gitabonan mo kami sa landong sa kamatayon.

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Kong mahikalimot kami sa ngalan sa among Dios, Kun nabayaw ang among mga kamot sa lain nga dios;

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Dili ba kami pagasusihon sa Dios? Kay siya nahibalo sa mga tinago sa kasingkasing.

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Oo, tungod kanimo gipamatay kami sa tibook nga adlaw; Ginaisip kami ingon sa mga carnero alang sa ihawan.

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Pagmata, ngano nga nagakatulog ka, Oh Ginoo? Bumangon ka, ayaw kami pag-isalikway sa walay katapusan.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Ngano ba nga ginatagoan mo man ang imong nawong, Ug hingkalimtan mo ang among kasakit, ug ang among pagkadinaugdaug?

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Kay ang among kalag gipaumod ngadto sa abug: Ang among lawas nagatapot ngadto sa yuta.

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Bumangon ka sa pagtabang q2 kanamo, Ug tubson mo kami tungod sa imong mahigugmaong-kalolot.