< Psaltaren 44 >
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
Nadungog namo sa among mga igdulongog, Dios, ang among katigulangan nag-sulti kanamo sa mga butang nga imong nabuhat sa ilang mga panahon, sa karaang mga panahon.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Gipapahawa mo ang mga nasod pinaagi sa imong mga kamot, apan gitanom mo ang among mga katawhan; gipasakitan mo ang imong mga katawhan, apan gipakatag mo ang among katawhan sa kayutaan.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Kay wala nila naangkon ang yuta nga ilang gipanag-iya pinaagi sa ilang espada, ni ang ilang mga bukton nagluwas kanila; apan pinaagi sa imong tuong kamot, sa imong bukton, ug sa kahayag sa imong panagway, tungod kay midapig kaman kanila.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Dios, Ikaw ang akong Hari; pagmando ug kadaogan kang Jacob.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Pinaagi kanimo ipaubos namo ang among mga kaaway; pinaagi sa imong ngalan amo silang tamak-tamakan, kadtong nakigbatok kanamo.
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Kay wala ako misalig sa akong pana, ni ang akong espada nga magluwas kanako.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Apan giluwas mo kami gikan sa among mga kaaway, ug gipakaulawan kadtong nagdumot kanamo.
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Diha sa Dios makapasigarbo kami sa tibuok nga adlaw, ug kami magapasalamat sa imong ngalan hangtod sa hangtod. (Selah)
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Apan karon gihulog mo kami ug gipakaulawan, ug wala ka miuban sa among mga sundalo.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Gipabalik mo kami gikan sa mga kaaway; ug kadtong nagdumot kanamo giilog ang among mga kabtangan alang sa ilang kaugalingon.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Gihimo mo kaming sama sa karnero nga gitagana alang sa pagkaon ug gitibulaag taliwala sa mga kanasoran.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Gibaligya mo ang imong katawhan alang sa wala; ug wala nadugangan ang imong bahandi tungod niana.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Gipahinginlan mo kami sa among mga silingan, gipakaulawan ug gipasipalahan niadtong nagpalibot kanamo.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Gipabugalbugalan mo kami taliwala sa mga nasod, ug nagpanglingolingo ang mga tawo sa ilang mga ulo taliwala sa mga katawhan.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Sa tibuok adlaw ang kaulaw anaa kanako, ug ang kaulawan nagtabon sa akong panagway.
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Tungod sa iyang tingog sa pagbadlong ug pagtamay, tungod sa kaaway ug sa nagapanimalos.
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Kining tanan miabot kanamo; apan kami wala nakalimot kanimo o nakalapas sa imong kasabotan.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Ang among kasingkasing wala mibalik, ang among lakang wala mawala sa imong dalan.
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Apan gibuak mo kami sa dapit sa mga ihalas nga iro ug gitabonan kami sa landong sa kamatayon.
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Kung among nalimtan ang ngalan sa among Dios o nagbayaw sa among mga kamot sa diosdios,
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Dili ba makita man kini sa Dios? Kay nasayod siya sa gitago sa kasingkasing.
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Sa pagkatinuod, alang kanimo nabutang kami sa kamatayon sa tibuok adlaw; sama kami sa karnero nga ihawonon.
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Pagmata, nganong natulog ka man, Ginoo? Barog, ayaw kami isalikway kanunay.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Nganong gitago mo man ang imong panagway ug gikalimtan ang among kasakit ug ang among pagkadinaugdaog?
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Kay kami natunaw ug nahimong abog; ug ang among mga lawas nasagol sa yuta.
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Tindog ug tubsa kami alang sa imong matinud-nong kasabotan.