Psaltaren 41

1 För sångmästaren; en psalm av David.

En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

2 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

3 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

4 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

5 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

6 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

7 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

9 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.