Psaltaren 41

1 För sångmästaren; en psalm av David.

Til songmeisteren; ein salme av David. Sæl er den som ser til ein vesallmann; på den vonde dag skal Herren frelsa honom.

2 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

Herren skal verja honom og halda honom i live; han skal verta lukkeleg i landet, og du skal visst ikkje yvergjeva honom til hans mordgiruge fiendar.

3 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

Herren skal stydja han på sotteseng, og vender all hans lega i hans sjukdom.

4 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

Eg segjer: «Herre, ver meg nådig; læk mi sjæl, for eg hev synda mot deg!»

5 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

Mine fiendar talar vondt um meg: «Når skal han døy, og hans namn forgangast?»

6 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

Og um ein kjem og vil sjå til meg, so talar han falske ord; hans hjarta sankar seg vondskap saman, so gjeng han ut og talar um det.

7 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

Alle som hatar meg, kviskrar saman imot meg; dei tenkjer upp imot meg slikt som gjer meg vondt:

8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

«Ei illgjerning heng ved honom, og han som ligg der, skal ikkje meir standa upp.»

9 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

Ja, endå den som eg livde i fred med, som eg sette lit til, som åt mitt brød, hev lyft sin hæl imot meg.

10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

Men du, Herre, ver meg nådig og hjelp meg upp! So vil eg gjeva deim vederlag.

11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

På dette kjenner eg at du hev hugnad i meg, at min fiende ikkje fær setja i glederop yver meg.

12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

Og meg held du uppe i mi uskyld og set meg for di åsyn til æveleg tid.

13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.

Lova vere Herren, Israels Gud, frå æva og til æva! Amen, amen!