Psaltaren 41

1 För sångmästaren; en psalm av David.

Ein Psalm Davids, vorzusingen. Wohl dem, der sich des Dürftigen annimmt! Den wird der HERR erretten zur bösen Zeit.

2 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

Der HERR wird ihn bewahren und beim Leben erhalten und ihm lassen wohlgehen auf Erden und nicht geben in seiner Feinde Willen.

3 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

Der HERR wird ihn erquicken auf seinem Siechbette; du hilfst ihm von aller seiner Krankheit.

4 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

Ich sprach: HERR, sei mir gnädig, heile meine Seele; denn ich habe an dir gesündiget.

5 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

Meine Feinde reden Arges wider mich: Wann wird er sterben und sein Name vergehen?

6 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

Sie kommen, daß sie schauen, und meinen's doch nicht von Herzen, sondern suchen etwas, daß sie lästern mögen, gehen hin und tragen's aus.

7 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

Alle, die mich hassen, raunen miteinander wider mich und denken Böses über mich.

8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

Sie haben ein Bubenstück über mich beschlossen: Wenn er liegt, soll er nicht wieder aufstehen!

9 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

Auch mein Freund, dem ich mich vertrauete, der mein Brot aß, tritt mich unter die Füße.

10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

Du aber, HERR, sei mir gnädig und hilf mir auf, so will ich sie bezahlen.

11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

Dabei merke ich, daß du Gefallen an mir hast, daß mein Feind über mich nicht jauchzen wird.

12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

Mich aber erhältst du um meiner Frömmigkeit willen und stellest mich vor dein Angesicht ewiglich.

13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.