Psaltaren 41

1 För sångmästaren; en psalm av David.

Dem Sangmeister. Ein Psalm Davids.

2 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

Heil dem, der des Armen sich annimmt, / Am Tage des Unglücks wird Jahwe ihn retten.

3 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

Jahwe schirmt ihn, erhält ihn am Leben, / Daß man im Lande ihn glücklich preist. / Nicht gibst du ihn hin seiner Feinde Wut.

4 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

Jahwe wird ihn auf dem Siechbett stützen; / Seine Krankheit wandelst du zur Genesung.

5 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

Ich spreche: "Jahwe, sei mir gnädig, / Heile mich: ich habe gesündigt an dir!"

6 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

Meine Feinde wünschen mir Böses an: / "Wann stirbt er? Wann wird sein Name vergehn?"

7 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

Besucht mich einer, so redet er Lüge. / Sein Herz sammelt Bosheit an; / Dann geht er hinaus und macht es kund.

8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

All meine Hasser zischeln gemeinsam wider mich, / Sie sinnen Unheil gegen mich aus:

9 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

"Verderben ist über ihn ausgegossen; / Er hat sich gelegt, steht nicht wieder auf."

10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

Selbst mein Freund, auf den ich vertraute, mein Tischgenosse / Hebt nun seine Ferse gegen mich.

11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

Du aber, Jahwe, sei mir gnädig und richte mich auf, / Damit ich es ihnen vergelte!

12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

So erkenne ich dann, daß du mich liebst, / Wenn mein Feind nicht über mich jubeln darf.

13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.

Mich aber hältst du aufrecht ob meiner Unschuld / Und stellst mich vor dein Antlitz auf ewig. Gepriesen sei Jahwe, Israels Gott, / Von Ewigkeit zu Ewigkeit! / Amen, Amen.