Psaltaren 41
1 För sångmästaren; en psalm av David.
To the Chief Musician. A Melody of David. How happy is he that is attentive to the poor, In the day of calamity, will Yahweh deliver him:
2 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.
Yahweh, will preserve him and keep him alive, And he shall be pronounced happy in the land, Do not then give him up at the desire of his enemies!
3 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!
Yahweh, will sustain him upon the bed of sickness, All his couch, hast thou transformed in his disease.
4 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.
I, said—O Yahweh, show me favour, heal thou my soul, for I have sinned against thee:
5 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.
Mine enemies, speak ill of me, When will he die, and his name perish?
6 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»
And, if he have come to see me, Falsehood, doth he speak, His own heart, gathereth iniquity to itself, he goeth forth, abroad he telleth it.
7 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.
Together—against me, do all who hate me whisper among themselves, Against me, devise they hurt for me.
8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.
An infliction of the Abandoned One hath been fixed upon him, and, now that he hath lien down, he will not again rise.
9 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»
Even the man whom I used to salute, in whom I put confidence, who used to eat my bread, —hath magnified his heel against me!
10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.
But, thou, O Yahweh, show me favour and raise me up, That I may repay them.
11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.
Hereby, do I know that thou delightest in me, In that mine enemy shall not raise a shout over me.
12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.
But, as for me, In my blamelessness, hast thou held me fast, And hast caused me to stand before thee unto times age-abiding.
13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.
Blessed be Yahweh, the God of Israel, From the age that is past, even unto the age yet to come: Amen and Amen!
