Psaltaren 39

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

Au maître chantre des Jéduthunites. Cantique de David. J'avais dit: « Je veillerai sur mes voies, pour ne point pécher par la langue; j'aurai soin de mettre un frein à ma bouche, tant que les impies seront en ma présence. »

2 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

Je fus muet, silencieux, évitant même de parler du bonheur. Mais ma douleur s'irritait,

3 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

mon cœur s'enflammait dans mon sein, où mes pensées allumèrent un feu, et ma langue parla.

4 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

Éternel, montre-moi le terme de ma vie, et quelle est la durée de mes jours! O! que je sache combien je suis fragile!

5 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

Voici, tu as donné à mes jours l'espace d'une palme, et ma durée est comme un néant devant toi; oui, tout homme a la consistance d'un souffle. (Pause)

6 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)

Oui, comme une ombre le mortel se promène; oui, il s'agite avec bruit pour ce qui passe; il amasse, et il ne sait qui recueillera.

7 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

Et maintenant, que puis-je attendre, Seigneur? Mon espoir est en toi.

8 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

Sauve-moi de tous mes péchés, ne m'expose pas aux outrages de l'impie!

9 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

Mais je me tais, je n'ouvre pas la bouche, car c'est toi qui agis.

10 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

Eloigne de moi tes plaies! Je péris sous ta main irritée.

11 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

Quand par des peines tu châties l'homme d'une faute, semblable à la teigne, tu détruis son bien le plus cher. Oui, tout mortel est un souffle. (Pause)

12 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)

Ecoute ma prière, Éternel, et prête l'oreille à mes cris! Ne sois point sourd à mes larmes, car je suis un étranger chez toi, un hôte, comme tous mes pères!

13 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

Ne tiens plus tes yeux attachés sur moi, afin que je retrouve la sérénité, avant que je m'en aille, et que je ne sois plus!