Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
For the leader; for Jeduthun. A psalm of David. I vowed to watch my words, and sin not with my tongue, but to put on my mouth a muzzle, while the wicked were in my presence.
2 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»
I was silent and dumb, speechless: but my pain was stirred up.
3 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
My heart grew hot within me; as I mused, the fire was kindled, till at last the words came to my tongue.
4 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
“Teach me, O Lord, my end, and the sum of my days what it is. Let me know how transient I am.
5 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
See! My days you have made but a span, and my life is as nothing before you. It is but as a breath that everyone stands: (Selah)
6 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
it is but in mere semblance we walk to and fro, and all our noise is for nothing. We heap up, and know not who will gather.”
7 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
And now, what wait I for, Lord? My hope is in you.
8 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
From all my transgressions deliver me; make me not the scorn of the fool.
9 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
I am dumb, never opening my mouth, for this is your own doing.
10 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
Remove your stroke from off me: by the might of your hand I am spent.
11 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
When you rebuke someone to punish their sins, you consume, like a moth, what they treasures. Everyone is only a breath. (Selah)
12 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
Hear my prayer, O Lord; attend to my cry for help. Hold not your peace at my tears. For I am but a guest of yours, a stranger visiting, like all my ancestors.
13 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
Look away from me, let me smile again, before I die and am gone.
